Varför tennisspelare älskar padel så mycket

I familjen racketsporter ber jag att få fadern och sonen! Som den allra senaste inom racketsporter är padeln sannerligen tennisens ättling, som lånar många av dess egenskaper för att remixa dem på spanskt vis. När man tittar på statistiken över antalet spelare kan man se att kurvorna tenderar att korsas mellan de två sporterna. Faktum är att en övergång hos vissa tennisspelare till padel är tydlig, men varför älskar då tennisspelare padel så mycket?

Ingen total omställning för tennisspelare

Även om de två sporterna skiljer sig åt har padeln lånat många regler från tennisen, till att börja med hur man räknar poäng. 15-0, 30-0, 40-0, allt är precis som i tennis, liksom att man servar från varannan sida. Beroende på turnering kan avgörande poäng (golden point) användas för att spara tid och få snabbare omsättning. För set räknar man återigen som i tennis: först till 6 game och bäst av 3 set i de flesta matcher, förutom i vissa turneringar där set spelas först till 4 game, återigen för att spara tid och låta spelarna möta varandra så mycket som möjligt.

En annan liknande punkt är givetvis spelsättet. Forehands, backhands, volleys, smashar... Många grundslag är gemensamma med tennisen. Tennisspelare, oavsett nivå, kommer inte att känna sig vilsna, åtminstone inte i början. 

Förändringen sker nu! 

Man kan nämna miljöombytet, nyheten som padeln tillför jämfört med tennisen. Vissa tennisspelare har spelat länge och tröttnar efter hand på alla tävlingar och träningar. Padel blir då en frisk fläkt för dem, utan att kännas alltför främmande, och gör att de kan upptäcka racketar och racketsporter ur en ny vinkel. Denna utveckling bland tennisspelare bekräftas av siffrorna: 30 000 färre licensierade inom tennis 2021 jämfört med 2020 och en explosionsartad ökning av padelspelare som idag uppgår till 150 000 jämfört med 80 000 år 2019! Antalet padelbanor ökar också markant de senaste åren med cirka 1 000 banor jämfört med 600 för två år sedan. Vare sig det är i tennisklubbar eller specialanläggningar blir banorna allt vanligare, vilket visar det enorma uppsvinget för vår sport! 

En spännande utmaning för alla tennisspelare 

Dessutom bjuder padeln på en rad särdrag som kan motivera vissa tävlingsinriktade tennisspelare att lära sig och bemästra de många slag som skiljer sig en hel del från tennisens. För det första kräver introduktionen av glasväggar en känsla för att förutse studsen, vilket inte är helt lätt att få grepp om i början. Vissa tennisreflexer är ibland kontraproduktiva i padel, som till exempel topspin med forehand. Tennisspelare har också en tendens att slå smasharna hårt, medan det i padel är klokare att placera bollen med skruv för att ställa motståndaren och få denne att missa efteråt. På grund av glasväggarna är hårt slagna smashar nämligen sällan effektiva och kan lätt returneras, särskilt bland nybörjare där en par 3 inte behärskas. 

Inom tennis är lobben en detalj i spelet, men inom padel är den en av de centrala delarna. Mycket användbar för att pressa tillbaka motståndarna till baslinjen, ta nätet och därmed få övertaget i bollduellen. Omvänt, när motståndaren försöker sig på en lobb som blir lite för kort, har du flera alternativ. En smash kan användas för att avgöra poängen, men som nämnts ovan är det ibland inte det bästa alternativet. För att returnera bollen och behålla positionen vid nätet är bandeja effektiv, medan vibora är slaget att använda för att sätta motståndaren i större problem. För mer information, se vår artikel om vibora och bandeja.

Padel = Roligt! 

Eftersom padel uteslutande spelas i dubbel är det väldigt lättillgängligt tack vare banans och racketarnas storlek, vilka är mycket mindre och mer lättmanövrerade än tennisracketar, vilket gör att vilken tennisspelare som helst kan få till bra spel och ha roligt. I en padelmatch blir det i allmänhet fler dueller än i tennis, framför allt tack vare glasväggarna och spelytan som spelarna täcker, vilket gör spelet roligare, trevligare och framför allt mer tillgängligt än tennis, som ibland kan vara tråkigt om nivåskillnaden är för stor. Utvecklingen går också ganska snabbt om man har en tennisbakgrund eftersom grunderna förblir desamma, som nämnts ovan: forehands, backhands, volleys, smash – nästan allt finns där, det återstår bara att lära sig att använda glasväggarna! 

En annan egenskap som tippar vågskålen till padelns fördel är den fysiska aspekten. I padel springer man nämligen mindre över långa sträckor och mycket av spelet sker på volley. För spelare som inte längre orkar med tennisens långa löpningar (eller för de lite bekväma) är padel ett utmärkt alternativ för att behålla racketsportkänslan utan att vara helt slutkörd efter en timmes spel. Men se upp och missförstå inte – padel är fortfarande en sport med mycket rörelse där många delar av kroppen aktiveras, särskilt lederna. Du kommer garanterat att svettas och kanske till och med mer än i tennis! 

Ett trevligt sätt att uppleva sport på! 

Slutligen, den sista och förmodligen viktigaste punkten: den sociala och trevliga aspekten hos padel och hos klubbarna i allmänhet. Redan det faktum att man spelar två personer tillför en känsla av laganda som närmar sig lagsport: skratt på motionsnivå, taktiska aspekter på hög nivå – att spela i par bidrar till att man har roligt. Avsaknaden av större double-tävlingar inom tennis är också en faktor bakom denna övergång från tennismen till padel. 

Klubbarnas utformning skiljer sig också från tennisklubbar. Istället för ett enkelt klubbhus är barer eller ibland restauranger kopplade till anläggningarna för att erbjuda något mer utöver själva matchen. På samma sätt som spanska klubbar har franska anläggningar som Padel Horizon i Parisregionen, Toulouse Padel Club eller Esprit Padel i Lyon anammat detta koncept för att spelarna fullt ut ska njuta av sin padelupplevelse. Turneringarna är också roligare: de arrangeras över en eller två dagar, alla spelar samtidigt på samma plats och det blir lättare att umgås tack vare restaurangerna och barerna.

Padel framstår kanske som den värdiga efterträdaren till tennisen, som verkar tappa mark långsamt men säkert både i Frankrike och utomlands. Oavsett vilket är de två sporterna för tillfället komplementära och spelarna verkar uppskatta att variera mellan de två.