jag är tennisspelare. Den klassiska, passionerade, galna tennisspelaren. Jag gör det, pratar om det, tittar på det, mycket ofta - för ofta - sedan jag var liten. Jag är en stor sportfan i allmänhet alla sporter, men tennis lämnar inte mycket utrymme för att showen ska bli stulen.
Och ändå, ändå! För 8 år sedan hade jag det upptäckte padel, och det var ... kärlek vid första anblicken!
I själva verket nej, det är helt fel. För att säga sanningen är det till och med tvärtom. Jag hatade sporten mer eller mindre direkt. För mycket som tennis i utseende, men så annorlunda i slutändan att jag inte kunde hitta mina poäng. Omöjligt att spela efter fönstren, jag drack ¾ av mina smashar, jag visste inte hur man skulle mäta lobberna ... Noll njutning.
Men det finns något med padeln som fick mig att vilja gräva, kämpa för att komma till mot mina tennisspelarreflexer. Jag kände spelets enorma potential, känslan av 4-a-side-spel, de osannolika punkterna som inte finns någon annanstans. Dessutom kunde jag inte låta mig tämjas av den här jävla racketen med ett hål, det ligger inte i familjens gener att ge upp när det är svårt.
Det tog en liten stund, jag hade inte så mycket chans att spela, men jag försökte hålla lite konsistens och började känna mina första bra känslor. Här och där har det varit de första symptomen på akut padelit. Stoltheten för ett försvar efter glaset, tillfredsställelsen av en bandera som kraschar snyggt ner, glädjen av en volley limmad på gallret. Små, enkla nöjen säger jag dig. Kortfattat, padelberoende hade verkligen börjat.
Jag började också förfina dessa känslor. Som med tennis valde jag mina vapen efter min typ av spel, jag testade racketar, jag tänkte ut vad jag gillade bäst när det gäller utrustning så att jag kunde ha så mycket kul som möjligt. Och naturligtvis att vinna. För hej, vi kan säga att padel är framför allt kulDesto roligare är det att använda det bästa av dig själv för att pissa dina motståndare.
Höger spelar-t-shirt
Tillfälligt spelade jag på många banor, i många länder, med mycket olika förhållanden. Inomhus, utomhus, mattor i alla möjliga färger, långsamt, snabbt, utan sand, med sand, panorama, klassiskt. Det gjorde det möjligt för mig att lära känna bättre padelspelaren i mig trots 26 års tennisövning som jag ibland drar som en boll.
Min kamrat, Michael, var också mycket involverad i mitt på padeln (skapare av Tjugo vid tio, ett väldigt trevligt märke av padeltextil, i rättvisans namn), jag spelar främst i blandade dubblar, vilket gjorde att jag per definition var en höger spelare.
Jag tror att jag också kunde trivas till vänster och försöka skicka några av 3, men jag föreställer mig att den goda ratonen jag är finner sin redogörelse till höger. Under en lång tid spelade jag med racketen Bullpadel Vertex Woman, Jag gillade kontrollen det gav mig, komforten på att slå.
Men det visar sig att jag nyligen blev kär i nyheterna Head Graphene 360+ Alpha Pro. Mer explosiv, hon ger mig lite extra kraft Vilket inte ens för de högerspelare vi är är lyx.
Det andra viktiga för mig, skor. Oavsett sport förväntar jag mig alltid samma egenskaper hos en sko: flexibilitet och lätthet. Kvaliteter jag hittade iBabolat Jet Ritma (Babolat Jet Premura för män), med ett speciellt omnämnande för min tennisutrustningstillverkare som satte sig själv utmaningen att göra bra padel grejer, och vem jag hittar, lyckades.
Med dessa vapen padelista (padelista), är jag redo att åka på ett uppdrag i min lilla rektangel av härdat glas, oavsett om det är i Paris, Dubai, Madrid eller Mougins.
Men mellan oss stannar min lilla personliga kiff över allt annat. padeldelar vilket jag regelbundet gör i det magnifika komplexet avPadel ande, i Saint Priest, i sällskap med sin grundare, och för övrigt min bror, Sébastien. När vi talar om perfekta förhållanden tror jag inte att vi är långt ifrån de bästa. Och där borta är jag till och med villig att förlora på att ha kul. Det vill säga.
Alizé Kornett, professionell tennisspelare
