HITTA DITT RACKET
JÄMFÖR MODELLERNA
Hej mina små låga backhandvolleyer,
Idag ville jag skriva till er om ett padeltema som jag känner till utan och innan eftersom jag behärskar det i vardagen: "att styla med nytta under en hoppad bandeja", ja, om jag nu har fattat rätt.
Vad är en bandeja? Jo, det ska jag berätta för er.
Du, min vanlige padelspelare, som inte har haft turen och talangen att spela en P1000-final (som jag), måste först gå igenom detta steg.
Det finns flera stilar av bandeja, här är de 3 mest populära exemplen utifrån deras skapare:
- Boghossian-varianten: Position i höjd med serverutan, kroppen helt stel förutom armen som du skickar iväg som en rejäl örfil som slutar 5 cm från bakglaset – i princip satsar du allt på talang, och lite på racket. Och ja, med ett Hack 02 i händerna är felmarginalen ännu mindre.
- Bisson-varianten: Fysiskt stabil på fötterna, precis, redo att avfyra, men du tar alltid bollen lite för högt eller lite för lågt och den flyger iväg lika snabbt som ett glas vatten på bardisken i en padelklubb. Självklart med ett Wilson Pro Staff, annars är det inte samma sak...
Och till sist, den som intresserar oss alla
- Brulard-varianten: de små justeringsstegen, rackets perfekta vinkel, armen som pirrar av tanken på att sträckas ut, Vertex 03 i handen, huvudet lätt på sned för kameran, ett snett leende och BAM, där sticker den iväg, diagonalt eller i mitten, för Brulard-slaget är precist, det är djupt, det kittlar till och med de fulaste fötterna – kort sagt, det är rörelsens elegans.
Sådär, min padelvän (3 års spanska i hjärtat av den argentinska pampan när jag tränade Bela hjälper ju till), nu är du redo att få veta om att hoppa är ett misstag.
Jag ska inte ljuga för dig, det är lite som att välja mellan en cognac Lheraud vieille réserve och en Malibu kokos-ananas, jajamän, mina damer och herrar, det är det berömda valet mellan puristen och slitvargen, mellan Marta och Alejandra, mellan Veber och Revol, kort sagt ett corneliskt dilemma (dramatikern Corneille, inte sångaren...)
Bandeja, som under coronatider bara kan uttalas med munskydd, är PADEL-slaget framför alla andra:
- Puristen kommer att säga att med denna smash plateau är du per definition kraftfullare när du håller fötterna i marken, du vinner tid på motståndaren som du håller kvar längst bak i banan tack vare rörelsens precision, och därmed fortsätter du framåt medan du håller dig låg på benen för att försöka avgöra poängen – så varför hoppa?
- Slitvargen svarar att hoppet gör det möjligt att: vinna ännu mer tid på Pipa och Chouba, maskera träffytorna, optimera attackvinklarna och den fysiska insatsen tack vare en kortare distanstäckning mellan träffpunkten och zon 1 (nät).
Inte lätt att förlika dessa två, och ändå är det min plikt att upplysa er (framför allt för att chefredaktören Doc Gilant har gått mig på nerverna i en hel vecka...)
Så JA, kära medelspelare, låt oss vara galna och hoppa med stolthet, ja, du som har betydligt snabbare reaktionsförmåga framför en 25 cl kall öl från Alperna än framför motståndare byggda som löjor, det är din fulla rätt.
Kör på, hoppa på, min vän Medelsvensson, och strunta i om den rättänkande puristen läxar upp dig efter matchen och ger dig numret till sin tränare och adressen till sitt gym, för i slutändan njöt han också av en Malibu Ananas en gång i tiden ;)
Mina små chokladbitar, vi ses snart igen för nästa artikel på Esprit Padel Shop, i alla fall om Doc Gilant låter mig snacka vidare efter den här.
(big up till våra ovannämnda vänner och stora pussar till Alejandra)
Charles Alexandre alias El Carlito aka The body
